Ortodox liturgi på svenska
Den finska författaren Tito Kolliander från kyrkoslaviska språket publicerades och har använts i Finland sedan dess. Språket är gammaldags, men det känns fortfarande mycket nyare än översättningen av Fader Christopher Klalson, en före detta präst i Svenska kyrkan. Det som i den romerska riten kallas "brödbrytning" i Agnus Dei motsvarar denna liturgi av prästen, ett brutet lamm som är helgat med bröd, i fyra delar, och säger följande.
Översättningen kännetecknas av den svenska kyrkans liturgiska prosa, och svenska är därför mycket arkaiskt. Nästan hela den östortodoxa liturgin som firas i Sverige i Sverige finns i Klasson-översättningen, ortodox liturgi på svenska i en av de många och omfattande förändringarna. För att få den mest exakta översättningen av det grekiska språket beställde teamledaren två separata översättningar av testerna.
När Piltz och Heatstad lämnade varje version bearbetades de av hela arbetsgruppen, som också inkluderade två översättare. Han är nöjd med den slutliga versionen och har inga verkliga invändningar varken språkligt eller teologiskt. Han säger att hans tro och hans arbete som präst har varit till hjälp i översättningsarbetet. Det är inget konstigt med en katolsk präst här. I den ortodoxa liturgin, som du har med alla tankar som vi katoliker sprider under hela året.
Styrgruppen valde huvudsakligen Bibeln och Psalter enligt Septuaginta, översatt från grekiska, bland annat i förhållande till Beskov och Hidals väggar för bibliska anspelningar och citat, som är fyllda med chrysostomosliturgi. Detta kan uppfattas som radikalt för de ortodoxa, som är vana vid det långvariga språket. - Styrgruppen har fått en del reaktioner, säger Michael Hjalm.
Den svenska översättningen har ingen ortodox bibelöversättning. David Haight-Stud, som forskar i bysantinsk kyrklig lag, noterar hur den bysantinska miljön påverkade den liturgiska texten. Detta ställer särskilda krav på översättningen. Kristna använde uttrycket för att hänvisa till Guds transcendens. Hela den bysantinska liturgin sjunger, inte talas. En kör behövs, eller åtminstone en solist som sjunger körfester.
Kören sjunger under hela Nattvarden, och om körsångarna vill ta emot nattvarden, vänder de sig om att sjunga. Den österländska liturgin saknar helt och hållet den västerländska typen av hymnsång, som består av en metrisk, sammanhängande vers i stroppar. Detta var bara fallet i väst före reformationen, men det exploderade därefter. I öst är alla psalmer skrivna på ett sådant sätt att språket är musikaliskt, men texten överträffar musiken.
Så här ser poesin ut i Bibeln. Kompositionerna tillåter ett annat antal stavelser, liknande hur den romerska tidvattnet sjungs. I den mest anmärkningsvärda enskilda handlingen inom liturgin överförs sakramentets gåvor till nattvardsbordet. Detta liknar mest ett citat i väst. Sedan sjunger kören den Kerubiska hymnen. Texten slutar med tre Halleluja.
Låt oss nu göra alla jordiska bekymmer för att få kungen av den osynliga spjutkungen från ängelbroar. Låt oss nu ta hand om den jordiska oroen att vi kan acceptera kungen av alla som är osynliga för att bära ortodox liturgi på svenska på lannar. Den romerska liturgin har också poetiska delar, men texterna är skrivna i en miljö med olika idealer om stil.
Liturgiska författare i både öst och väst utbildades i en mycket utvecklad retorisk och litterär tradition, men i olika traditioner. Byzantium ligger närmare de östra traditionerna och är mycket mer verbal och lyrisk än den mer prosaiska romerska. Den här är verkligen helt annorlunda, med en tät och sällsynt stil. Till exempel är Mozarabic Rite, en annan latinsk rite, inte alls så kort som den romerska.
Det är inte ett mycket gnistrande språk alls, ett blommigt språk. Han arbetade mycket med översättningen av kyrkans text som skulle sjungas, till exempel Psalter på uppdrag av den bibliska kommissionen och psalmboken i den romerska RIT. Den här gången tyckte han att det mest intressanta problemet var hur man skulle hitta en bra svensk form för bysantinsk poesi. Är det vad han döljer?
Leder detta till att texten blir mer avslöjande, eller blir den mindre talande och uttrycksfull? Översättningen kommer att landa i en helt annan språkvärld. Modern svensk, till och med modern poesi, låter väldigt annorlunda. Kommer texterna att uppfattas som vackra? Hur den svenska språkdräkten skulle se ut visade sig vara den största svårigheten i hela översättningsjobbet.
Vilken nivå av stil kommer att användas? Det är också en fråga som kyrkans medlemmar kan förväntas ha tydliga åsikter om-du är känslomässigt knuten till det språk du är van vid. Översättningen kommer att vara högtidlig, men inte föråldrad Svenska. Hur ser en anständig kyrksvensk ut som dagens svenska? Stilnivån är relaterad till en annan fråga. Ska du översätta den bokstavliga formuleringen till grekiska, eller ska du betona innehållet i tänkandet istället för brevet?
Om orden bevaras är texten lätt igenkännlig bland andra ortodoxa kristna som firar på andra språk, men till priset av konceptet. Det här är vackra ord som troende inte förstår.Om tankeinnehållet översätts med andra, begripliga ord från ett modernt sammanhang finns det andra risker. Texten är begränsad till en tolkning. Dessutom kan du klippa textväven som förbinder texten med samma term, till exempel Bibeln och kyrkofäderna.
Viktiga för identitet är de centrala begrepp som är gemensamma för hela kyrkans tradition. Avsnittet med dogmatiskt innehåll översätter till exempel till doxologi. Avsnitt som relaterar till omvärlden, vilket är synd, är kontextualiserade. De översätts fritt så att de beskriver och kan förstås av det omgivande samhället. Den sista biten finns kvar i Tito Collianders översättning.
Militärt språk var inte önskvärt i Finland så snart efter krigets slut. Att Herren ville stå emot dem och sätta varje fiende och motståndare under deras fötter, låt oss be till Herren. I östeuropeiska länder kan det formuleras som en bön för folket i landet, istället för att nämna den kommunistiska regimen. Andra delar av liturgin har istället strikta krav på bokstavlig översättning.
Ethenin är en bön som följer ett mycket styvt format. Slutet har exakt samma innehåll i tre översättningar, men den nya är på en märkbar nivå av komplikationer. Colliander varierar här med gudmor, men översätter vanligtvis ordet gudomligt. Detta namn, som Jungfru Maria gavs av rådet i Efesos år, har länge arbetat med en översättningsgrupp. Den ortodoxa identitetsfaktorn är extremt stark här, och ordet finns ofta i liturgin.
Kommer det fortfarande att kallas Godborn som i tidigare översättningar? Eller är det det genitiva fallet, som ska tolkas som plural, den som födde gudarna? Lösningen var att ändra brevet till Godoronsky. Båda katolikerna i arbetsgruppen har estetiska invändningar mot ordet. Jag trodde inte att det fanns någon anledning att säga Gudfödd, om du kan säga Guds Moder, vilket var mitt förslag.
Mikael Liljeström förklarar att grekiskan har ett brett spektrum av uttryck av Jungfru Maria, och att svenskan ska spegla rätt nyans. Mat betyder att Guds mänsklighet tog kött från henne. Mamman uttrycker den omtänksamma aspekten, det är ett varmare uttryck. Texterna innehåller en enorm sammanvävning av attribut. När mamma säger detta till Gud, säger vi det. Biskoparna i Finlands "ortodoxa kyrka" har nu gemensamt accepterat den färdiga översättningen som en officiell liturgisk publikation på svenska.
Det är första gången som den svenska liturgin har fått en sådan formell status. Översättningen upptäcktes när liturgin firades på svenska på pingstdagen i Helsingfors av den stora biskopen i katedralen. Dela på LinkedIn den ortodoxa kyrkan i Norden har fått en ny svensk översättning av Krysostomosurgin, sakramentets viktigaste liturgi. Ortodox liturgi på svenska är en betydande kulturell handling för det svenska språket.
Arbetet med översättningen utfördes av den ortodoxa kyrkan i Finland, men svenska teologer deltog också. Avsikten är att liturgin ska användas överallt där det finns svenska ortodoxa kristna. Den nyöversatta liturgin överlämnades till metropoliten Ambrosius den 27 maj i samband med pingstpartiets liturgi i Himmelsfärdskatedralen i Helsingfors. Dagen före den högtidliga överlämnandet hölls ett gemensamt seminarium om ämnet språk och samhälle på Sofias kulturcentrum i Helsingfors.
Metropoliten Ambrosius och biskop Makar, biskop i det rumänska ortodoxa stiftet i Sverige, betonade liturgiens betydelse: den ortodoxa kyrkan är en liturgisk kyrka. Översättningen av Chrysostomosliturgin granskades av två medlemmar av redaktionen: Mikael Sundqvist, präst i den ortodoxa kyrkan i Finland, och Michael Hjalm, chef för det ortodoxa teologiska seminariet i S: t Ignatio i Sverige.
Mikael Sundqvist talade om hur översättningsarbetet måste balansera mellan en hand, å ena sidan, formell likvärdighet, dvs. I detta arbete möttes konservatism ständigt i värdefull mening, vilket uppfattades som viktigt så att den grekiska stilen och rytmen kunde erkännas i den svenska texten. Detta innebar krav på formell likvärdighet, som lätt kunde leda till hårda formuleringar på svenska, men som å andra sidan lämnade dörren öppen för flera olika tolkningar.
Dynamisk ekvivalens gav ofta en smidigare och modernare svenska, men innebar å andra sidan att en specifik tolkning av källtexten måste väljas. Sundkvist tog som exempel översättningen av ett grekiskt uttryck.